Inför stoppet i Genua visste vi redan att den här dagen skulle bli lite annorlunda än de andra. Den här gången skulle vi nämligen vara ”prao-elever” och följa med våra vänner Marlene och Martin när de skulle göra ett jobb. Det gav oss en helt annan upplevelse av staden än om vi bara hade strosat runt på egen hand.

Vi började morgonen med att försöka få tag i en taxi, men det visade sig vara lättare sagt än gjort. Efter en stund gav vi upp och började istället promenera mot centrum. Det visade sig vara ett bra beslut. Snart befann vi oss i Genuas charmiga gränder där staden sakta vaknade till liv. Butikerna öppnade en efter en och längs de smala gatorna fanns allt från små souvenirbutiker till lokala fiskaffärer och mysiga kaféer. Det är just i de här gränderna som man verkligen får känslan av det genuina Italien.

Klockan 9.30 mötte vi upp vår guide på Piazza De Ferrari, Genuas mest välkända torg. Här berättade hon om torgets historia och om stadens imponerande operahus, Teatro Carlo Felice. Den ursprungliga byggnaden invigdes redan 1828, men bombades nästan helt sönder under andra världskriget 1944. Efter många år av diskussioner och planering återuppbyggdes operahuset efter ritningar av den italienske arkitekten Aldo Rossi och den nuvarande byggnaden stod färdig 1991. Idag är det en spännande kombination av historisk arkitektur och modern design.

Vår promenad fortsatte sedan till Torre Grimaldina, ett av tornen i Palazzo Ducale. Tornet har anor från 1200-talet och har genom århundradena haft flera funktioner. Mest känt är det kanske som fängelse, där både politiska fångar och brottslingar satt inspärrade bakom de tjocka murarna. Det finns fortfarande spår av dem i form av text och målande bilder. Här satt olika personer och ju högre upp du var desto högre upp fick du sitta i tornet och fick mer tillgång till skriv och målarverktyg. Guiden berättade att det var väldigt kallt under vintern och väldigt varmt under sommaren. Idag är det betydligt trevligare att besöka tornet. Tar man sig hela vägen upp väntar en fantastisk utsikt över Genuas takåsar, hamnen och Medelhavet, en vy som verkligen är värd de många trappstegen.

Vårt nästa stopp blev Palazzo Rosso, ett av Genuas mest välkända palats och idag ett konstmuseum. Palatset byggdes på 1600-talet åt den mäktiga familjen Brignole-Sale. Redan när vi klev in möttes vi av en otrolig prakt. Väggar och tak var täckta av detaljrika målningar, förgyllda dekorationer och vackra väggmålningar som gjorde att man knappt visste var man skulle rikta blicken. I de rum vi besökte var de fyra årstiderna representerade genom fantastiska takmålningar och utsmyckningar. Varje sal hade sin egen karaktär och det kändes nästan som att kliva rakt in i ett konstverk.

Det är fascinerande att tänka sig att detta en gång var ett privat hem. Varje rum vittnar om den rikedom och status som de adliga familjerna ville visa upp.

Nu var vi lite hungriga så nästa stopp var på en restaurang, Al Veliero och där mötte vi upp Hira från Liguria gormet som är ett kvalitetsmärke för restauranger som serverar genuin ligurisk mat. För att en restaurang ska få använda märket måste den följa särskilda regler kring den liguriska mattraditionen. Fokus ligger på traditionella recept, lokala råvaror och produkter med skyddad ursprungsbeteckning. I Genua är förstås pesto genovese en av de stora stjärnorna, men den lokala maten är mycket mer än pesto.

Under lunchen pratade vi mycket om rossirap och att många butiker sålde det. Hira tog med oss till Cavo för att vi skulle på smaka på det men tyvärr så hade de slut på det men vi fick smaka en annan drink som var lokal. Det var en drink med åsnesprit. Den kallas så för att det är en åsna på etiketten.

Mätta och med massor av mer kunskap vandrade vi tillbaka till båten. Här nedan är bilder som vi tog när vi vandrade runt under dagen. Snart kommer det en film här också från Genua.

Tack för att ni läst om det här stoppet på vår resa. Följ oss gärna på instagram och youtube.