Det finns platser där tiden saktar ner. Där andetagen blir lugnare och kroppen hittar sitt eget tempo. För mig blev Sharm el Naga just en sådan plats.

Vi hade bokat med Konungarnas dal resor och blev hämtade vid hotellet vid 8 för att åka de ca 3.5 milen till Sharm el Naga. När vi kom fram var luften varm, nästan omslutande, redan tidigt på dagen. Guiden kom med snorkelutrustning och fenor som ingick i priset, vi fick prova lite olika och jag hittade ett som var som en hel mask vilket var en ny sak för mig som haft cyklop och snorkel innan. Vi tog en sväng på piren för att bara titta lite hur det såg ut innan vi hämtade våra snorkelsaker.

Solen värmde huden när vi gick ner mot stranden och drog på oss mask och snorkel. De första stegen ner i vattnet var alltid likadana, en liten chock. Vattnet kändes svalt, nästan kyligt i kontrast till hettan ovanför ytan. Men efter en stund hände det där magiska: kroppen anpassade sig, och plötsligt fanns bara flytet kvar.

Att snorkla här är som att glida in i en annan värld. Friheten i vattnet, att bara ligga still och låta sig bäras är svårt att beskriva utan att le. Under oss öppnade sig revet i färger jag aldrig tröttnar på. Fiskar i blått, gult och silver rörde sig vant mellan korallerna, helt obekymrade över oss som gästade deras hem.

Och så, mitt i allt detta, dök den upp. En sköldpadda. Lugn, självklar, nästan högtidlig i sina rörelser. Vi höll avstånd, följde den med blicken, lät den passera. Ett sådant möte stannar kvar, inte för att det är spektakulärt i den högljudda bemärkelsen, utan för att det är så stilla och respektfullt. Tyvärr fick vi ingen bra bild på den.

Vi var nere flera gånger under dagen och varje gång såg jag nya färger på revet och nya fiskar.

Som om inte det vore nog hände det där som alltid får fram barnet i mig. Flera av de vi åkte med hade sett en clownfisk men jag lyckades inte att se den. Martin frågade om jag hade sett den men det hade jag inte så han tog med mig och “Där!” där var den. Nemo. Två små clownfiskar som simmade runt, precis som i filmen. Overkligt, nästan löjligt lyckligt. Vi skrattade i snorklarna.

Efter en längre stund i vattnet smög sig kylan på igen. Fingrarna blev lite stela, huden knottrig. Men känslan i kroppen var varm. Sådan där värme som inte kommer från solen, utan från upplevelsen.

Sharm el Naga gav mig inte bara fantastiska snorkelminnen. Det gav mig ro, frihet och påminnelsen om hur lite som egentligen behövs för att känna sig levande: ett andetag, ett flyt och en liten fisk som tittar fram och säger hej.

Vi tackar för oss och att ni har läst vårt inlägg om den här upplevelsen. Se gärna de äldre inläggen och de kommande inläggen om andra upplevelser, campingar eller ställplatser och har ni några frågor är det bara att höra av sig. Du kan även prenumerera på bloggen så missar du inget nytt inlägg. Följ oss gärna på instagram och youtube.
Helene & Krister